KSLA startade sitt arbete kring beredskap 2023. Då hade torkan 2018, pandemin, en rad IT-attacker och anfallskriget i Ukraina skakat om Sverige och försörjningsberedskap tornade upp sig som en nyckfråga för samhällets robusthet.

– Innan kriget var engagemanget över lag ganska lågt i Sverige. Men i dag är det många som inser hur viktig beredskapen är och jag vill ge en eloge till alla – myndigheter, företag och privatpersoner – som aktivt jobbar med frågorna, säger han.

Mer kunskap – bättre beslut

KSLA:s roll är att ta fram kunskapsunderlag och sprida dem via seminarier, konferenser och publikationer. Inom akademien finns drygt 730 forskare, experter från näringsliv och förvaltning och aktiva lant- och skogsbrukare som, på ideell basis, arbetar för att höja kunskaperna hos beslutsfattare på alla nivåer, så att de gör kloka avväganden när det gäller brukandet landets biologiska resurser.

– Vårt arbete med beredskapsfrågorna fortsätter. Bland annat ska vi titta på skogens beredskapsfunktion. Skogen är viktig inte minst för vår energiförsörjning, våra hygienprodukter och livsmedelsförpackningar, säger han.

Långsamt uppvaknande

Försörjningsberedskap är ytterst en fråga om överlevnad och den är komplex, eftersom den involverar många typer av hot och många olika aktörer.

– Den största utmaningen hittills tycker jag har varit det vi kallar insiktströghet. Sverige har haft problem med ”uppvaknandet”. Nu börjar det hända saker. Vi är ur startblocken och jag hoppas att det kommer gå fortare nu, säger han.

Och det finns tecken som tyder på det. Ett är beslutet att börja bygga beredskapslager av spannmål i Norrland.

– Det är mycket bra, men ett problem kvarstår – det finns inga kvarnar i norra Sverige. Vi har också bara en jästfabrik och ett sockerbruk i hela landet. Lösningen på försörjningsberedskapen ligger inte bara i att bygga lager, som vi gjorde fram till 1990-talet. Vi behöver också se till att det finns fungerande flöden i våra värdekedjor, säger han.

Fungerande företag är grunden

Grunden för god försörjningsberedskap, menar Peter Normark, är att det finns väl fungerande och lönsamma livsmedelsföretag i fredstid.

– Vi måste ha företag som kan producera mat och vi behöver få upp volymerna bland annat på kött, ost och grönsaker. Självförsörjningsgraden för livsmedel som helhet ligger i dag runt 50 procent. Vi är bara helt självförsörjande på morötter, socker och spannmål.

Inom två till tre år menar han att vi kan ha en rimligt god beredskap i Sverige.

– Att bygga upp spannmålslagren kan ta längre tid. Vi missade ett gyllene tillfälle i år när skördarna var stora. Tyvärr går det mesta av överskottet på export.

Gör en plan

Mycket återstår att göra och att lära, men vi är en bit på väg.

– Vi ligger efter både Finland och Norge, men många svenska företag har gjort jobbet och har bra planer, inte mist inom lantbrukssektorn. Där är man van vid att hantera det oväntade. Men nu gäller det att vi börjar öva på att genomföra planerna också, säger han.

Till de lantbruksföretag som ännu inte har tagit tag i beredskapsfrågorna är Peter Normarks råd: Gör en plan, gärna tillsammans med andra lantbrukare i området, som svarar på:

• Vilka resurser är kritiska för min verksamhet?
• Vilka människor är jag beroende av att få hjälp av?
• Hur löser jag el- och vattenfrågorna?
• Vad gör jag om vägarna blir obrukbara?
• Hur kan jag samverka med andra?

Vill du veta mer om KLSA:s verksamhet?
Besök Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (ksls.se)