Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse på webben. Genom att besöka vår webbplats accepterar du vårt användande av kakor.

Till textinnehållet på sidan. Tryck Alt+S
Lars Wiberg - lantbruksspecialist

Lasses krönika

Lars Wiberg är Ölands Banks lantbruksspecialist. Var sjunde vecka skriver han en krönika för tidningen ATL, lantbrukets affärstidning.

25 Augusti

Det går bra nu för svenskt lantbruk i största allmänhet och äntligen även för de flesta mjölkproducenterna. Detta påstående är kanske bland det mest provocerande man kan yttra och det tycks finnas en tradition inom lantbruket att det är tabu att säga att man är nöjd. Även om en och annan håller med i det tysta finns det misstankar om att ICA, COOP och hela handlarkåren kräver sänkt pris på alla jordbruksprodukter eller att Arla med flera sänker mjölkpriset för att öka sina bonusar eftersom det finns bönder som tjänar för mycket. Personligen tror jag att väldigt få missunnar bönderna eller några andra företagare att tjäna pengar. Det man tycks vara enig om är att bankerna aldrig tjänar lagom mycket, men det är en helt annan fråga.

Mjölkpriset är inte extremt högt sett i ett längre perspektiv men så länge övriga faktorer som ränta och köttpris också är fördelaktiga finns det goda möjligheter att uppnå fina resultat.
Hur hanterar man då ett ekonomiskt överskott för att stärka företaget långsiktigt? Många banker vill säkert se extra amorteringar, speciellt om man haft nedsatt amortering de gångna åren. Många mjölkföretag har oroväckande hög skuldsättning och ökad amortering är angeläget men ger inte så stor skillnad i räntekostnad i det korta perspektivet. Men när vi får normalt ränteläge kring 4-5 procent gör det skillnad.

Om inte banken kommenderar amortering kan det vara smart att lösa maskinlånen, räntan är ofta väldigt låg men de löpande amorteringarna är höga och att slippa dessa om det åter igen blir kärva tider gör stor skillnad. När maskinlånen är lösta bör man lova sig själv att aldrig mer låna till maskiner utan investera när kassan tillåter. De företag som kommit dit är ofta stabila och klarar konjunktursvängningarna bättre. Köper man en traktor eller lastmaskin med tio års amortering kan man räkna med att det kommer att bli tre rejäla lönsamhetssvackor innan den är betald.

Pensionssparandet är ofta förbisett i lantbrukarkåren. Många har säkert sett sina äldre kollegor dra sig tillbaka med åtskilliga miljoner när gården säljs. Att då avstå några tusenlappar i månaden för krydda ålderdomen känns kanske inte så väsentligt. Men en del lantbruksföretag är i dag så högt skuldsatta att de får vara nöjda om någon vill ta över gård och verksamhet och alla skulderna. Många som driver sitt företag som enskild firma har missat att pensionsavsättningar fortfarande är avdragsgilla.

Att se till att man har god likviditet är viktigt och i det flesta fall krävs en betydande kontantinsats när man får chansen till en bra affär som att få köpa grannens mark eller så. Fem procents vinst brukar anses vara en rimlig ambitionsnivå i ett företag. Med mjölkföretagens obalans mellan en ibland gigantisk skuldsättning i förhållande till omsättning är detta kanske i underkant. Med hundra mjölkkor landar omsättningen runt 4 miljoner, 5 procent ger då endast 200 tkr i överskott. Det tar med andra ord ett bra tag innan man kan spara ihop 8 -10 miljoner till en ny ladugård till sina hundra kor om de avskrivningar man gör går till att amortera på den ladugård man redan har. Tack vare stigande fastighetsvärde har det varit möjligt att fullbelåna till nya byggnader, men kan denna utveckling fortsätta? Hitintills har många varit ekonomisk tvingade att fördubbla koantalet varje gång det byggs en ny ladugård, kan denna utveckling fortsätta?

Lars Wiberg
Ölands Bank

Arkiv - Tidigare publicerade ATL-krönikor

I arkivet kan du läsa tidigare publicerade ATL-krönikor från Lars Wiberg. Arkivet kan ta en minut eller två att ladda då det innehåller många krönikor.

Till arkivet (Kan ta en minut att ladda)

Stäng Skriv ut