Mjölkproduktionen brukar omnämnas som motorn i det svenska lantbruket, arbetsintensivt, kapitalintensivt och stor köpare av tjänster och förnödenheter. Även om lönsamheten till och från är ganska medioker så bidrar den höga omsättningen till att hålla igång lantbrukssektorn. Det ena företagets utgifter är intäkter hos någon annan.

Om mjölkproduktionen är motorn så kanske vi kan beskriva tillgången till billig spannmål som drivmedlet i den svenska animalieproduktionen. Fläsk och fjäderfäproduktion är naturligtvis i mycket större utsträckning än mjölken beroende av spannmål, men cirka en femtedel av landets spannmål äts upp av korna. För spannmålsodlarna är den senaste tidens prisuppgång både välkommen och nödvändig för att inte odlingen skall minska ytterligare men kostnadsökningar i animalieproduktionen är det minsta som behövs.

Vi har den senaste tiden kunnat läsa lite här och var i media hur åkerarealen har minskat och i stort sett alla jordbrukets produktionsgrenar minskat i volym i decennium efter decennium. Det enda som har ökat är lantbrukets skuldsättning, vilket jag som banktjänsteman naturligtvis kan glädja mig åt, speciellt som tillgångarnas värde ökar i väl så snabb takt. Men det är inte utan att man emellanåt funderar på hur stort kapital en stackars ko kan förväntas förränta.

När nu återigen priserna på spannmål och mjölk närmar sig anständiga nivåer är utmaningen att se till att även lönsamheten ökar.
Arbetskostnaden är fortfarande en av de viktigaste posterna att hålla nere och där vi hamnar efter i jämförelse med andra länder. Antal timmar per ko o år är måttet som normalt används för att mäta effektiviteten, en uppgift som är svår att fastställa på normalstora gårdar. Gränsdragningen mellan arbete med ungdjur, foderhantering och foderskörd, underhåll och så vidare är ofta svår att dra. Summera alla arbetskostnader inklusive familjens egna uttag, skatter och sociala avgifter och fördela per liter mjölk så får man en enligt mitt tycke en verklig bild över den faktiska arbetskostnaden. Vill man jämföra sig med andra måste man ta hänsyn till vilken strategi man valt – göra allt själv eller leja arbetskraft för körslor underhåll mm.

Väljer man att investera i modern teknik så som mjölkningsrobotar, stora fältmaskiner och annat, som förväntas göra det dagliga arbetet effektivare, bör man se till att företagets totala arbetskostnad per liter mjölk verkligen minskar.
 

Lars Wiberg, Ölands Bank

Tidigare publicerad i ATL, augusti 2010